Ett möte med Codreanu

Idag citerar jag en källa från 1937, angående den rumänska fascismen:

Det gick plötsligt ett sus genom folkmassan. En lång, mörk och stilig man – klädd i de vita kläder som utmärker en rumänsk bonde – red in på en vit häst. Han gjorde halt, nära mig, och jag såg ingenting monstruöst eller ondskefullt i honom. Tvärtom. Hans barnsliga, uppriktiga leende strålade över den eländiga folkmassan, som han både verkade vara en del av samtidigt som han på något mystiskt sätt inte var det. Karisma är ett otillräckligt ord för att beskriva den märkliga kraft som utgick från denne man. Han var mer en del av skogarna, bergen, stormarna och Karpaternas snöklädda toppar. Liksom sjöarna och floderna. Han stod där, mitt i folkmassan, alldeles tyst. Han behövde inte tala. Hans tystnad var tillräcklig, den föreföll starkare än oss, starkare än myndigheterna som förbjudit honom att tala. En gammal, vithårig bondkvinna gjorde korstecknet och viskade till oss; ”Ärkeängeln Mikaels emissarie!” Då ljöd den sorgsna lilla kyrkklockan och gudstjänsten – som alltid inledde Legionens möten – startade. Djupa intryck i en barnasjäl dör inte så lätt. Jag har aldrig glömt mitt möte med Corneliu Zelea Codreanu.

One thought on “Ett möte med Codreanu

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s