Tidningen Vi och ”Fascismens come-back”

IMG_2162

Henrik Arnstad har skrivit ett åtta sidor långt reportage i tidningen Vi (nr. 12, december 2013) om Grekland, nazistpartiet Gyllene Gryning och fascismens ideologiska dragningskraft. Rubriken lyder ”Fascismens come-back”:

Nynazisterna i det grekiska partiet Gyllene gryning har i dag nästa 20 procent av väljarsympatierna. Hur är det möjligt? Henrik Arnstad berättar om fascismens återkomst, och menar att vi skandinaver bör rannsaka oss själva innan vi börjar peka finger åt sydeuropéer.

Reportaget fortsätter:

IMG_2166Grekland nämns knappt i den internationella forskningen om fascismen under mellankrigstiden. Överallt i världen uppstod annars mer eller mindre inflytelserika fascismer, men i Grekland blev utfallet blygsamt. Det existerade vissa nazistiska rörelser i landet, bland annat Grekiska nationalsocialistiska partiet (Elliniko Ethniko Sosialistiko Komma), grundat 1932. Men partiet var en mikroskopisk rörelse, som dessutom utsattes för konkurrens av andra minimala fascistiska grupperingar.

Inte ens under axelmakternas ockupation av Grekland från 1941 tilläts de inhemska fascisterna spela någon roll i grekisk politik. Tvärtom blev andra världskriget en fruktansvärd grekisk upplevelse, under delad nazitysk och italiensk överhöghet. Särskilt det fascistiska Italien visade sin vidrighet. Historikern Lidia Santarelli skriver om ”mordbränder och förstörelse av byar, tortyr, våldtäkter, massavrättningar och massakrer på civila. Italienarna begick så många hemskheter mot civilbefolkningen att en detaljerad rekonstruktion skulle kräva mängder av böcker.” De italienska fascistiska styrkorna beordrades att ”verkställa en polisoperation som ska utmärkas av skoningslöst, våldsamt och totalt förtryck”. Ordern fortsatte: ”Alla byar och städer i området ska förstöras. Alla dugliga män ska utan undantag betraktas som rebeller eller rebellsympatisörer. De ska avrättas.” Den grekiska negativa erfarenheten av fascismens ideologi 1941-1945 blev därmed stark och omfattande.

Det går alltså inte att slentrianmässigt skylla den nutida framgången för grekisk fascism på ”historiska rötter”. Grekland har visserligen traditionellt stor erfarenhet av diktatur och militärjunta (ända fram till 1970-talet), men denna antidemokrati har till största delen varit planterad i auktoritär höger, traditionella eliter och konservatism. Gyllene gryning föddes som ”en källarföreteelse” under 1980-talet, skriver Alexandra Pascalidou i sin utmärkta reportagebok Kaos. I valet 2009 fick partiet 0,29 procent av rösterna, sedan startade lavinen. I valet 2012 fick de 6,9 procent av rösterna och när detta skrivs (oktober 2013) ligger Gyllene gryning på cirka 18 procent i opinionsundersökningarna.

Processen visar hur snabbt den folkliga fascismen kan uppstå och utnyttja uppkomna politiska utrymmen, även i länder utan egentlig fascistisk tradition. Men hur går det till?

Läs hela reportaget på tidningen VI:s webbplats!

IMG_2164

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s