Guillous grova sakfel om Förintelsen får inte stå oemotsagda

Skärmavbild 2014-09-02 kl. 20.42.43

I SVT:s morgonsoffa uppträdde författaren Jan Guillou i ett inslag om hans nya roman, ”Att inte vilja se” (Piratförlaget). Samtalet handlade till stor del om Förintelsen och Guillou kunde leverera nyheter om mordet på Europas judar, efter egna efterforskningar:

”Ett väldigt vanligt påstående är att jodå, särskilt inom borgerligheten visste man precis vad som pågick i Nazityskland och i de länder som Nazityskland ockuperade. Och nu vill jag nog påstå att det är inte sant. Man visste inte.”

Problemet är att detta är mer än ett sakfel, det är historieförfalskning. Den svenska allmänheten var välinformerad om Förintelsen, redan från allra första början då folkmordet startar sommaren 1941 i samband med det tyska överfallet på Sovjetunionen (operation Barbarossa). Guillous egen tidning Aftonbladet hade då en reporter på plats i Baltikum och skrev:

”Man uppgav att flera tusen judar dödats […] Det var icke uppbyggligt. En upplevelse, som gjorde ont. Man vad som skedde måste ses i sitt sammanhang. Judarna hade här som annorstädes ådragit sig befolkningens hat.”

Sedan sker rapporteringen slag i slag. Den fortsätter 1942. Den 13 september används ordet ”Förintelsen” för första gången i Sverige. Det sker i en ledare i Dagens Nyheter, där svenskarna kan läsa:

IMG_3341

”Förföljelserna mot judarna har av tyskarna utsträckts till de besegrade länderna, och av olika tecken att döma har den teknik som därvid använts blivit allt hårdare och hänsynslösare. Slutmålet tycks vara den fysiska förintelsen.”

Förintelseexperter påpekar i en artikel i DN Kultur:

”Den 13 oktober 1942 pryds Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings förstasida av en trespaltsrubrik: ”UTROTNINGSKRIGET MOT JUDARNA”. Författare är Uppsala-historikern Hugo Valentin, som sakligt går igenom hur många säkra uppgifter det finns att tillgå om hur många judar som hittills gått under i den nazistiska mordmaskinen,”

Sverige startar mot slutet av 1942 räddningsaktioner angående de norska judarna, vilket väcker förstämning hos tyskarna. Hitlers sändebud Karl Schnurre klagar angående de antityska stämningarna hos Sveriges utrikesminister Christian Günther:

”Schnurre konstaterade, att stämningen mot Tyskland här betydligt försämrats och Excellensen (Günther, förf. anm.) ville ej förneka, att häri låge en del sanning. En sådan ändring i opinionen vore liksom förr i förstahand att tillskriva händelserna i Norge; nu senast åtgärderna mot judarna, vilka häftigt upprört sinnena i Sverige.”

På nyårasfton 1942 presenterar DN en opinionsundersökning om året som gått. Jag skriver om detta i min bok om Sveriges utrikespolitik under andra världskriget, Spelaren Christian Günter:

Nyårsafton 1942 publicerar Dagens Nyheter en opinionsundersökning om vilken händelse som gjort djupast intryck på svenska folket under året som gått. På andra plats kommer slaget vid Stalingrad, med tolv procent röstande.
På första plats kommer deportationen av norska judar.
Hela 25 procent av svenskarna håller denna händelse som viktigast 1942.

Bevisläget är alltså överväldigande om att Guillou har helt fel i sina påståendet om att Förintelsen var okänd då den pågick. Hans grova faktafel fortgår, angående andra viktiga uppgifter (bland annat känner han inte till att förintelselägret Auschwitz-Birkenau befrias den 27 januari 1945, vilket satte datumet för det vi idag uppmärksammar som Förintelsens minnesdag).

Guillous historieförfalskning är ingen liten sak. Den sprider grov okunskap om Förintelsen och är, framför allt, apologetisk angående den viktiga ansvarsfrågan. Guillou tror att Förintelsen var Hitlers hemlighet och att tyskarna i allmänhet var omedvetna, lurade och godtrogna. Men Förintelsen var en enorm operation som inte gick att hemlighålla för den tyska allmänheten. Ville man veta så visste man.

einsatzgruppenSoldaterna som mördade skrev hem om saken, vilket jag uppmärksammat i en artikel. Den 5 oktober 1941 skrev en tysk soldat till sin fru från vitryska Mogiljov:

”Jag var faktiskt med vid den stora massavrättningen i förrgår. När den första lastbilen kom var jag lite ostadig på handen när jag sköt. Men man vänjer sig. Vid den tionde lastbilen siktade jag i lugn och ro och var säker på handen när jag sköt kvinnorna, barnen och bebisarna.”

Titeln på Guillous roman ”Att inte vilja se” är därmed betecknande för författarens egna grovt felaktiga bild av Förintelsen. Som nu sprids i svenska medier och via bokhandeln. Det är en skam. Guillous grova lögner om Förintelsen får inte stå oemotsagda.

Annonser

En reaktion på ”Guillous grova sakfel om Förintelsen får inte stå oemotsagda

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s