Benito Mussolini, ”Fascismens doktrin”

335796”För fascismen är inte världen denna materiella värld som enbart har ytlighet, där människan separeras från alla andra människor. Ensam och utsatt för en naturlag som instinktivt tvingar individen att leva ett liv utifrån ögonblickets egoistiska njutningar.

I fascismen är varje människa nationen och landet. Människan är detta via en moralisk lag, som binder samman alla individer och generationer i tradition och syfte. En moralisk lag som besegrar instinkten att leva ett liv bestående enbart av korta njutningar. Att ersätta detta med ett överlägset liv – fritt ovanför tidens och rummets begräsningar.

Ett liv i vilket individen – genom att offra egenintresset, även via döden – förstår hela den andliga existens i vilket människovärde existerar.”

Benito Mussolini, 1932

Döende Mussolini skriver brev till Ines Donati

Ines_DonatiPå söndag 16 mars kl 17:00 lanseras ”Woodpecker Letters #1” på Galleri Ping-Pong i Malmö:

Throughout the year we have directed our focus on the parallels between historical right-wing movements such as the one Gabriele D’Annunzio (1863-1938) represents – the protagonist of Johan Furåker’s exhibition – and similar contemporary tendencies in the Scandinavian societies.

With Furåker’s exhibition “A Poet in Need of an Empire” at Ping Pong Gallery, Malmö, as a starting point, we invited Maj Hasager, Oscar K, Henrik Arnstad and the exhibiting artist Johan Furåker to write a letter each to someone from someone relating to the overall thematics. Also, we are publishing two essays by Lisbeth Bonde and Göran Hägg, respectively, who are presenting Gabriele D’Annunzio in closer detail.

The letters, which are very different in character and form, will be read aloud in the gallery on 16 March 2014, 17-19 pm, while the fanzine Woodpecker Letters #1 will be printed in our temporary Risograph print shop run by Beast Studio.

Jag har skrivit ett fiktivt brev, som Mussolini författar vid sitt dödsögonblick 1945 till den unga kvinnliga fascisten Ines Donati 1921 (bilden ovan). Det är ungefär så flummigt som det. låter. Men förhoppningsvis av värde ändå. Mer information på woodpecker letters webb. Välkommen!

Fascismen, kulturen och kulturpolitik

ModArchitecture_html_m7d4c5f31

Idag presenteras tydligen en del kulturpolitiska tankar i Sverige. Jag passar därför på att citera ur boken, angående den fascistiska ideologins förhållande till kultur:

‘Fascismen under mellankrigstiden var verktyget för att, inte bara se hur historien utvecklar sig, utan för att verkligen ”göra historia”, mot en ny horisont och en ny himmel. Fascism innebar att bryta sig loss från snarorna hos ord och tankar och att nå stordådet. Att använda den mänskliga kreativiteten för att producera, inte konst för konstens skull, utan för att skapa en ny kultur i en total handling av skapande, av poesis. Fascism, för dess mest hängivna troende, gav löftet om att vara bokstavligen epokgörande.’

Roger Griffin

Citat ur min egen text:

‘Överhuvudtaget är det ingen slump att både Italien och Nazityskland uppvisade en sådan enorm entusiasm för kultur, konst och arkitektur. Den nya fascistiska mänsklighetens nationer skulle byggas – bokstavligen. Ofta mycket vackert och inspirerat, som Mussolinis EUR-område i Rom.

Detta är något som världen efter 1945 haft mycket svårt att hantera, eftersom fascismen – förståeligt nog – har likställts med råhet, anti-intellektualism och intellektuell tomhet. Eller för att citera antifascisten Norberto Bobbio; ”där det fanns kultur fanns ingen fascism – där det fanns fascism fanns ingen kultur”. Englund beskriver nazistisk arkitektur som ”billiga fynd hemburna från neoklassicismens loppmarknad och sedan staplade på varandra” och rent estetiskt kan detta vara sant. Men häri ligger en fara, nämligen att utifrån avsky för fascismen missa en viktig lämning – ett avgörande källmaterial – angående ideologins väsen.

Fascismens triumfer i Europa innebar förvisso att kontinenten kastades in i barbariet, men Bobbios påstående om att fascismen innebar kulturellt vacuum är mer än en felaktighet. Påståendet är motsatsen till det verkliga förhållandet. Fascismens maktövertagande i Italien och Tyskland innebar högkonjunktur för kulturindustrin.’

Läs mer i boken ”Älskade fascism: de svartbruna rörelsernas ideologi och historia”.

Mussolini och myten om de punktliga tågen

hitler-seeing-mussolini-off-from-the-trainDen som reser i Italien får ibland höra den viskade frasen ”quando c’era lui…” som betyder ”på Hans tid…”. Det vill säga på Benito Mussolinis tid, då maffian hölls under kontroll och tågen gick i tid. Men det där om de punktliga tågen är en livskraftig myt, som flera gånger avslöjats som felaktig. Ändå sprids den fortfarande.

Myten har inte uppstått av sig själv, utan producerades av den fascistiska regimen:

‘US journalist George Seldes wrote in 1936 that when his fellow Americans returned home from holidays in Italy they seemed to cry in unison: “Great is the Duce; the trains now run on time.” No matter how often they were told about Fascist oppression, injustice and cruelty, Seldes wrote, they always said the same thing: “But the trains run on time.”’

Sanningen var att vissa utvalda tåg, expresstågen för passagerare, valdes ut för propagandan som symboler för det nya Italien. Och dessa tåg skulle alltid gå i tid. Men övrig tågtrafik var minst lika utsatt för förseningar som tidigare, om inte fler eftersom de nedprioriterades på grund av expresstågen. Detta drabbade den belgiske utrikesministern på resa i Italien. Han skrev:

‘The time is no more when Italian trains run to time. We always were kept waiting for more than a quarter of an hour at the level-crossings because the trains were never there at the times they should have been passing.’

Läs mer på bloggen The Cotton Boll Conspiracy eller på The Independents webb. Citaten ovan är hämtade därifrån.