SD och Adolf Hitler jämförs av historiker: ”Skrämmande likheter”

gettyimages-501415212.jpg

Historikern, fil.dr. Mikael Nilsson, är en av Sveriges främsta experter på Adolf Hitler och har studerat i vad mån Sverigedemokraternas partiprogram har ideologiska likheter med Hitlers bokverk ”Mein Kampf” (första gången utgiven 1925).

Han presenterar idag sitt resultat på debattforumet Dagens Arena:

I sitt partiprogram delar Sverigedemokraterna (SD) in de som bor i Sverige i två typer av medborgare: nationstillhöriga, en exkluderande kategori som inte alla kan tillhöra och medborgare, en övergripande kategori som inkluderar alla medborgare. I partiprogrammet skriver man att »Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap i den svenska staten och tillhörighet till den svenska nationen […].«

Det är i stora delar samma syn på medborgarskap som i Adolf Hitlers Mein Kampf. Möjligen tycker somliga att detta är en obetydlig sak, och inget man bör fästa någon uppmärksamhet vid.

Men som historiker som forskar om Hitler och nationalsocialismen tycker jag att det finns anledning att ställa en del frågor inför det faktum att ett större parti i riksdagen använder sig av samma ideologiska kategorier som den mest beryktade hatskriften i modern historia. Och att vi därför bör titta närmare på detta förhållande.

Nilsson pekar exempelvis på att både nazismen och SD delar in människor i ett land i två olika kategorier. Enligt SD kan man exempelvis inte både vara jude och svensk:

Vad SD:s partiprogram innebär rent konkret visade andre vice talman Björn Söder i en uppmärksammad intervju i DN då han sa:

»Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet. De kan fortfarande vara svenska medborgare och leva i Sverige. Samer och judar har levt i Sverige under lång tid.«

Enligt denna världsåskådning framstår det som omöjligt att vara fullvärdig medlem av flera »nationer« samtidigt. Nationstillhörighet blir ett nollsummespel där den ena sidans vinst är den andra sidans förlust.

Nilssons syfte med att lyfta fram dessa paralleller är inte att påstå att SD är ett nazistiskt parti, påpekar han. Ändå är likheterna störande, skriver Nilsson:

I det här läget är det därför rimligt att ställa frågan varför man har valt att anamma samma koncept? Varför anser man att en ideologi som leder till dessa likheter är en bra ideologi? Man kan också ställa sig frågande till om SD:s partiledning, men kanske framför allt partiets medlemmar och väljare, känner till dessa likheter? En annan given följdfråga, nu när dessa likheter klarlagts, är också om man vill fortsätta att ha det på det sättet? Störs man inte av att partiprogrammet delar grundläggande uppfattningar med Mein KampfNSDAP:s partiprogram och Nürnberglagarna?

Läs hela Mikael Nilssons debattartikel på Dagens Arena.

Min kommentar är att Nilssons analys bekräftar mina egna resultat, utifrån min studie av SD:s underliggande ideologi. Både Hitler och SD utgör exempel på fascism. Hitler var visserligen mellankrigstida nationalsocialist (nazist) medan SD utgör vad forskningen kallar neofascism (nyfascism).

Men ideologiskt delar både Hitler och SD en ultranationalistisk övertygelse, som avfärdar medborgarskapet (och därmed demokratin) till förmån för en mytiskt – nästan religiöst – uppfattad nation. Det är detta ideologiska Nilsson återfunnit, såsom likhet mellan NSDAP i Tyskland och SD i Sverige.

”Man kan tycka att en liknande uppdelning av medborgarna borde vara otänkbart i ett demokratiskt och historiemedvetet parti”, påpekar Nilsson. Jag kan bara hålla med.

Fotnot. Den modernhistoriska podden ”En svensk tiger” samtalade nyligen med Mikael Nilsson, om hans Hitlerforskning.

 

 

Demokratins undergång i Europa — föreläsning i Göteborg

jobbik-marcheertMåndag 13 april klockan 18.00 föreläser jag på Biskopsgårdens bibliotek (Vårväderstorget 3) i Göteborg, under rubriken ”Demokratins undergång — hotet från ultranationalismen”:

Demokratin i Europa hotas återigen av ultranationalistiska partier. De vill skapa alternativa samhällssystem utifrån etniska, nationella och rasistiska uppfattningar. Gemensamt är att de underkänner alla människors lika värde. Stadiet är över då fascismen, utlranationalism och högerpopulismen ”vädrade morgonluft” – idag är de väl etablerade inom europeisk politik. Hur ska vi förstå partiernas historia? Vad har väckt rörelsen till liv igen? Hur kan demokratin försvara sig mot angrepp och nedmontering?

Läs mer på Göteborgs stads webbplats. Välkommen!

DN Debatt: ”Här är det ideologiska stoffet som visar fascismen i SD”

Skärmavbild 2014-12-20 kl. 11.38.59Idag söndag 21 december publicerar DN Debatt min sammanfattning av diskussionen av Sverigedemokraterna (SD), som ett fascistiskt parti. Det var en svår artikel att skriva.

Å ena sidan avstannade själva diskussionen kring SD som fascistiskt, då partiet plötsligt deklarerade att judar (i likhet med samer och ”araber”) inte är svenskar. Återgången till ”gamla” SD:s antisemitism var i och för sig väntad, men bedömningen var att den skulle dröja ännu några år. Så blev inte fallet. Utifrån fascismdebatten lös plötsligt partiets ideologi i ögonen på de flesta, efter uttalandet.

I min debattartikel i DN argumenterar jag å ana sidan för att fascismen inom SD fortfarande är dominant, särskilt gentemot radikal högerpopulism och konservatism. Å andra sidan skriver jag, att demokratins strid gentemot det antidemokratiska SD är skild från den vetenskapliga ideologianalysen av samma parti.

Det avgörande är inte definitionen, utan att svenska folket och de demokratiska partierna i Sveriges riksdag – från höger till vänster – förstår att gränsen mot SD utgör den viktigaste skiljelinjen i svensk politik sedan rösträttens genomförande. Demokratin måste visa sig stark, handlings- kraftig och stridbar när den nu utmanas på allvar. Historien lär oss vad som annars kan hända.

Hela artikeln finns att läsa på dn.se. Min ideologianalys av SD hittar du här (PDF, 20 sidor).

Artikel i DN Kultur om demokratins undergång

Torsdag 6 november publicerade DN Kultur en debattartikel jag skrivit, om nedmonteringen av demokratin i vår tid:

Vi är inte längre överens om vad själva ordet ”demokrati” betyder, vilket inte är någon slump. Demokratin utmanas 2014 av ultranationalismen som samhällssystem. På grund av tappat självförtroende följer demokratins kris.

IMG_3693I artikeln tecknar jag en mycket mörk bild, angående demokratins överlevnad:

Om det är korrekt som jag skrivit ovan – att demokratin är på nedgång, drabbad av en allt mer kännbar legitimitetskris utifrån dålig självkänsla. Vilken är då framtiden? Kommer demokratierna att falla återigen, som de gjorde under 1920- och 1930-talen? Står vi inför demokratins undergång? Vad vi vet är att en sådan utveckling inte kommer att kallas ”antidemokratisk”, detta epitet kommer snarare att riktas mot de som gör motstånd. De kämpande demokraterna. Adolf Hitler var en demokratiskt vald ledare i en västeuropeisk demokrati. Idag skulle det hetat: ”Bekämpar du Hitler? Är du antidemokrat?”

Demokratier går under just nu – och det går snabbt när det händer. Vi borde veta att de nordiska demokratierna inte är några undantag, tvärtom utgör de exempel på nationer där rasistiska partier har enorma framgångar.

Det enda som återstår är ständig argumentation för demokratins grundvalar, framför allt människors lika värde. Som Ture Nermans antinazistiska tidning hette under andra världskriget: Trots allt! Eller för att citera Vilhelm Mobergs berömda ord från samma tid: ”Här måste jag stå det onda emot, det gives icke något val för mig.” Tyvärr visar historien – till skillnad från sagornas värld – att medmänsklighetens framgång långt ifrån är naturgiven. Det kan gå riktigt illa. Men inte ens barbariets mörka natt varar för evigt.

Läs hela artikeln på DN:s webbplats.

Antidemokrati: Priset vi betalar för rasismen är tystnad

IMG_3433Jag skriver i Aftonbladet Kultur om ”Rasismens höga pris” utifrån en ny bok av den norske antropologen, fil.dr. Sindre Bangstad; Anders Breivik and the rise of islamophobia:

Bangstad vänder sig kraftigt emot tanken att mer rasism i offentligheten innebär ökad demokrati. Tvärtom tystar rasismen samhällsdebatten, visar empirisk forskning. De som utsätts finner det säkrast att inget säga, eftersom de – på mycket goda grunder – fruktar att utsättas för våld.

Bangstad påpekar att det aldrig har existerat en liberal debatt i vilken rasismen (som i grunden är politik) har mött sina motståndare i ett demokratiskt samtal med konstruktivt syfte. I stället finns en övervägande risk att situationen leder till ”mer högerextremistiskt våld och möjligen terrordåd i Norge och Europa”.

anders_breivik_and_the_rise_of_islamaphobia-bangstad_sindre-25417909-4133354400-frntlDenna forskning är avgörande kunskap i dagens Sverige, där alltfler röster hörs från att demokrati är lika med maximal ”yttrandefrihet” för de som torgför rasism.

Men, konstaterar Bangstad, så leder inte rasismens politik till ett öppnare samtal utan till demokratins förfall:

Slutsatsen med utgångspunkt i forskningen blir, att rasistisk ”yttrandefrihet” innebär tystnad för offer och antirasister. Denna yttrandefrihetsfundamentalistiska ”demokrati” är ingenting värd, om dess resultat är att frånta utsatta minoriteter från deras medborgerliga och mänskliga rättigheter.

Läs hela texten på aftonbladet.se!

Därför tillåter vänstern och högern SD att växa

14310072-ENV6mGäst i podcasten ”En svensk tiger” och avsnittet om svensk ultranationalism är docenten i historia Lena Berggren, Sveriges främsta fascismforskare.

Berggren berättar varför Sverigedemokraterna tillåts växa och om det gemensamma ansvaret, både inom svensk höger och vänster. Det handlar om att bägge sidorna lämnar stora politiska fält vidöppna åt SD. Fält som partiet sedan enkelt kan erövra som sina egna:

”Det Sverigedemokraterna gör är att de tar politikområden som har övergivits av de etablerade svenska partierna. Man tar hela det värdekonservativa och socialkonservativa området som moderater och kristdemokrater har lämnat. Det ligger öppet för någon att ta, och det har SD gjort. Det är ingen slump att de kallar sig socialkonservativa, för det är ingen annan som gör anspråk på det i svensk politik.”

folkhemmet_ewk_webbBerggren fortsätter angående vänsterns agerande:

”Det andra området som har lämnats vidöppet i svensk politik är folkhemmet. Socialdemokraterna har abdikerat från folkhemsretoriken. Och vänsterpartiet har inte tagit den. Och folkhemmet är ett extremt positivt laddat begrepp i svensk politik.”

Detta är avgörande kunskap om du vill förstå SD:s framgångar. Lyssna själv!
http://www.acast.com/ensvensktiger/e0cbcb40-4e7f-4c26-abf8-29eb29c158a2?autoplay

(teckning av EWK — en av mina idoler, för övrigt)

Den svenska ultranationalismen: Sverigedemokrater, fascister och extremhöger

Skärmavbild 2014-08-30 kl. 13.47.25Podcasten om modernhistoria ”En svensk tiger” har kommit med ett nytt avsnitt, om ett ämne som tyvärr är extremt aktuellt i europeisk politik 2014:

Valspecial! ”En svensk tiger” tar hjälp av Sveriges främsta fascismforskare, docenten i historia Lena Berggren, för att förklara det svenska svartbruna arvet. Fascister, antisemiter och antidemokratisk höger. Från mellankrigstiden ända fram till dagens Sverigedemokraterna och deras komplicerade ideologiska resa. Kort sagt: allt du behöver veta supervalåret 2014! Med Ola Larsmo och Henrik Arnstad.

Lyssna på webben via podcastens hemsida, prenumerera via Itunes eller via feed-adressen http://rss.acast.com/ensvensktiger.

Denna bloggpost kommer att uppdateras med länkar till litteratur etc. som nämns i podcasten!