Just nu florerar ett citat av mig på internet, där jag diskuterar fascismens vilja att bygga välfärd.
Citatet är helt korrekt återgivet, men har en politisk agenda, nämligen att förespegla att fascismen var (och är) ”vänster”. Detta är helt fel, ur flera synvinklar.
För det första avfärdar fascismen hela konceptet ”höger eller vänster”. Fascismen ser sig själv som en tredje väg.
Till exempel ställde den spanske falangistledaren José Antonio Primo de Rivera den retoriska frågan: ”Måste vi välja mellan desperationen hos bourgeois-regimen och slaveriet i Ryssland?” Det vill säga kapitalism eller kommunism. Svaret var nej. Fascismen avfärdade valet som splittring av nationen. ”Spräng den borgerliga-marxistiska klasskamps-fronten! Rösta med Nationalsocialisterna!” propagerade svenska nazister under 1930-talet (bild nedan).
Intressant nog är dagens neofascism konsekvent på samma linje. Fascistiska Sverigedemokraterna skriver på sin webbplats:
[…] Sverigedemokraterna framförallt sympatiserar med är dess strävan efter att försöka skapa stabilitet och gemenskap i samhället genom att förena de bästa elementen hos den traditionella högern och den traditionella vänstern. Strävan efter att ersätta klasskamp och hat med förbrödring och nationell solidaritet.
Angående ekonomisk teori så förknippas den klassiska mellankrigstida fascismen med korporativismen, ett begrepp som härleds ur latinets corporo som betyder ”göra till kropp” eller ”förse med kropp”. Jag skriver i min bok:
Näringslivet skulle förenas i korporationer, som under statens ledning förvaltade produktionen. Detta var dels ett arv från fascismens nationalsyndikalistiska rötter, dels ett ekonomiskt-politiskt projekt där nationen skulle förlösas från den liberala marknadsekonomins egoistiska planlöshet. Vissa tänkare har till och med utnämnt korporativismen till fascismens kärna, framför allt i ideologiska försök att jämställa fascismen med kommunism utifrån socialistisk planekonomi. Problemet är att fascismen aldrig såg ekonomisk teori som något särskilt viktigt. Den brittiske historikern Philip Morgan skriver att ”ekonomi var inte centralt i hur fascister såg på sig själva och deras ’revolution’”. Istället uppfattade de sig som anti-ekonomiska eller snarare anti-materialistiska.
Fascismen utifrån sin ultranationalism väljer helt enkelt fritt det ekonomiska system som man anser bäst för nationen. Under mellankrigstiden var korporativism inne, men idag är situationen en annan. Idag gäller liberal marknadsekonomi, varför neofascismen vanligen propagerar för sådan. I varierande grad vill de moderna neofascistiska partierna privatisera och sänka skatter.
Dock med bibehållen välfärd; vård skola och omsorg. Men detta är inte ”vänster” eftersom välfärden bara ska gälla för de som mytiskt inkluderas i nationen.
Mormor ska ha det bra — men hur det går för judarna, romerna, muslimerna eller vilken annan grupp som för tillfället utgör ”parasit”, ”ohyra” eller ”cancersvuslt på samhällskroppen”? Det är en helt annan historia för fascismen.
Läs mer om fascismen och ekonomisk teori i del V i min bok ”Älskade fascism”.
Älskade fascism 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.