En svensk tiger: Judehatet och den moderna rasismen

Skärmavbild 2014-09-17 kl. 16.57.19Premiär för nytt avsnitt av podcasten ”En svensk tiger”, med Henrik Arnstad och Ola Larsmo.

Vi diskuterar utifrån det politiska chocktillstånd Sverige hamnat i efter riksdagsvalet, där fascismen fick cirka 13 procent av rösterna. Ämnet fick bli ”Judehatet och den moderna rasismen”:

Mitt i det politiska chocktillståndet efter fascismens valframgång i Sverige går vi igenom hur antisemitismen sett ut — i Sverige och i Europa. Vi talar om hur judehatet fortsätter påverka både det nutida samhället i stort och andra delar av rasismen, exempelvis islamofobin.

Lyssna direkt via webben på acast.com, prenumerera via Apple Itunes eller via strömmen som du hittar på http://rss.acast.com/ensvensktiger!

Guillous grova sakfel om Förintelsen får inte stå oemotsagda

Skärmavbild 2014-09-02 kl. 20.42.43

I SVT:s morgonsoffa uppträdde författaren Jan Guillou i ett inslag om hans nya roman, ”Att inte vilja se” (Piratförlaget). Samtalet handlade till stor del om Förintelsen och Guillou kunde leverera nyheter om mordet på Europas judar, efter egna efterforskningar:

”Ett väldigt vanligt påstående är att jodå, särskilt inom borgerligheten visste man precis vad som pågick i Nazityskland och i de länder som Nazityskland ockuperade. Och nu vill jag nog påstå att det är inte sant. Man visste inte.”

Problemet är att detta är mer än ett sakfel, det är historieförfalskning. Den svenska allmänheten var välinformerad om Förintelsen, redan från allra första början då folkmordet startar sommaren 1941 i samband med det tyska överfallet på Sovjetunionen (operation Barbarossa). Guillous egen tidning Aftonbladet hade då en reporter på plats i Baltikum och skrev:

”Man uppgav att flera tusen judar dödats [...] Det var icke uppbyggligt. En upplevelse, som gjorde ont. Man vad som skedde måste ses i sitt sammanhang. Judarna hade här som annorstädes ådragit sig befolkningens hat.”

Sedan sker rapporteringen slag i slag. Den fortsätter 1942. Den 13 september används ordet ”Förintelsen” för första gången i Sverige. Det sker i en ledare i Dagens Nyheter, där svenskarna kan läsa:

IMG_3341

”Förföljelserna mot judarna har av tyskarna utsträckts till de besegrade länderna, och av olika tecken att döma har den teknik som därvid använts blivit allt hårdare och hänsynslösare. Slutmålet tycks vara den fysiska förintelsen.”

Förintelseexperter påpekar i en artikel i DN Kultur:

”Den 13 oktober 1942 pryds Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings förstasida av en trespaltsrubrik: ”UTROTNINGSKRIGET MOT JUDARNA”. Författare är Uppsala-historikern Hugo Valentin, som sakligt går igenom hur många säkra uppgifter det finns att tillgå om hur många judar som hittills gått under i den nazistiska mordmaskinen,”

Sverige startar mot slutet av 1942 räddningsaktioner angående de norska judarna, vilket väcker förstämning hos tyskarna. Hitlers sändebud Karl Schnurre klagar angående de antityska stämningarna hos Sveriges utrikesminister Christian Günther:

”Schnurre konstaterade, att stämningen mot Tyskland här betydligt försämrats och Excellensen (Günther, förf. anm.) ville ej förneka, att häri låge en del sanning. En sådan ändring i opinionen vore liksom förr i förstahand att tillskriva händelserna i Norge; nu senast åtgärderna mot judarna, vilka häftigt upprört sinnena i Sverige.”

På nyårasfton 1942 presenterar DN en opinionsundersökning om året som gått. Jag skriver om detta i min bok om Sveriges utrikespolitik under andra världskriget, Spelaren Christian Günter:

Nyårsafton 1942 publicerar Dagens Nyheter en opinionsundersökning om vilken händelse som gjort djupast intryck på svenska folket under året som gått. På andra plats kommer slaget vid Stalingrad, med tolv procent röstande.
På första plats kommer deportationen av norska judar.
Hela 25 procent av svenskarna håller denna händelse som viktigast 1942.

Bevisläget är alltså överväldigande om att Guillou har helt fel i sina påståendet om att Förintelsen var okänd då den pågick. Hans grova faktafel fortgår, angående andra viktiga uppgifter (bland annat känner han inte till att förintelselägret Auschwitz-Birkenau befrias den 27 januari 1945, vilket satte datumet för det vi idag uppmärksammar som Förintelsens minnesdag).

Guillous historieförfalskning är ingen liten sak. Den sprider grov okunskap om Förintelsen och är, framför allt, apologetisk angående den viktiga ansvarsfrågan. Guillou tror att Förintelsen var Hitlers hemlighet och att tyskarna i allmänhet var omedvetna, lurade och godtrogna. Men Förintelsen var en enorm operation som inte gick att hemlighålla för den tyska allmänheten. Ville man veta så visste man.

einsatzgruppenSoldaterna som mördade skrev hem om saken, vilket jag uppmärksammat i en artikel. Den 5 oktober 1941 skrev en tysk soldat till sin fru från vitryska Mogiljov:

”Jag var faktiskt med vid den stora massavrättningen i förrgår. När den första lastbilen kom var jag lite ostadig på handen när jag sköt. Men man vänjer sig. Vid den tionde lastbilen siktade jag i lugn och ro och var säker på handen när jag sköt kvinnorna, barnen och bebisarna.”

Titeln på Guillous roman ”Att inte vilja se” är därmed betecknande för författarens egna grovt felaktiga bild av Förintelsen. Som nu sprids i svenska medier och via bokhandeln. Det är en skam. Guillous grova lögner om Förintelsen får inte stå oemotsagda.

Därför tillåter vänstern och högern SD att växa

14310072-ENV6mGäst i podcasten ”En svensk tiger” och avsnittet om svensk ultranationalism är docenten i historia Lena Berggren, Sveriges främsta fascismforskare.

Berggren berättar varför Sverigedemokraterna tillåts växa och om det gemensamma ansvaret, både inom svensk höger och vänster. Det handlar om att bägge sidorna lämnar stora politiska fält vidöppna åt SD. Fält som partiet sedan enkelt kan erövra som sina egna:

”Det Sverigedemokraterna gör är att de tar politikområden som har övergivits av de etablerade svenska partierna. Man tar hela det värdekonservativa och socialkonservativa området som moderater och kristdemokrater har lämnat. Det ligger öppet för någon att ta, och det har SD gjort. Det är ingen slump att de kallar sig socialkonservativa, för det är ingen annan som gör anspråk på det i svensk politik.”

folkhemmet_ewk_webbBerggren fortsätter angående vänsterns agerande:

”Det andra området som har lämnats vidöppet i svensk politik är folkhemmet. Socialdemokraterna har abdikerat från folkhemsretoriken. Och vänsterpartiet har inte tagit den. Och folkhemmet är ett extremt positivt laddat begrepp i svensk politik.”

Detta är avgörande kunskap om du vill förstå SD:s framgångar. Lyssna själv!
http://www.acast.com/ensvensktiger/e0cbcb40-4e7f-4c26-abf8-29eb29c158a2?autoplay

(teckning av EWK — en av mina idoler, för övrigt)

Den svenska ultranationalismen: Sverigedemokrater, fascister och extremhöger

Skärmavbild 2014-08-30 kl. 13.47.25Podcasten om modernhistoria ”En svensk tiger” har kommit med ett nytt avsnitt, om ett ämne som tyvärr är extremt aktuellt i europeisk politik 2014:

Valspecial! ”En svensk tiger” tar hjälp av Sveriges främsta fascismforskare, docenten i historia Lena Berggren, för att förklara det svenska svartbruna arvet. Fascister, antisemiter och antidemokratisk höger. Från mellankrigstiden ända fram till dagens Sverigedemokraterna och deras komplicerade ideologiska resa. Kort sagt: allt du behöver veta supervalåret 2014! Med Ola Larsmo och Henrik Arnstad.

Lyssna på webben via podcastens hemsida, prenumerera via Itunes eller via feed-adressen http://rss.acast.com/ensvensktiger.

Denna bloggpost kommer att uppdateras med länkar till litteratur etc. som nämns i podcasten!

Samtal om SD och utvecklingen av rasism

main1Ikväll 25 augusti deltar jag i ett panelsamtal på Runö Utbildnings- och utvecklingscentrum, om Sverigedemokraterna och rasism:

Panelsamtal med Henrik Arnstad, författare till ”Älskade Fascism”, Ellinor Eriksson, förbundssekreterare SSU, Alexander Lindholm, ordf. Seko Stockholm och Karin Petterson, chefredaktör för Aftonbladet. Samtalsledare är Reband Raza, Runö.

Läs mer på Runös webb!

Den svenska antisemitismen: Recension av ”Blodets renhet”

597675309Jag recenserar Lena Berggrens (docent i historia, bild nedan) bok ”Blodets renhet: En historisk studie av svensk antisemitism” i Göteborgs-posten Kultur:

Bokens kärna är en studie av två exempel på svenskt judehat under mellankrigstiden. Men dess största förtjänst är all den kunskap som läsaren får därtill, i frågor som alls inte känns historiskt avlägsna – utan tvärtom i högsta grad är aktuella 2014.

Boken är i högsta grad aktuell, även om de två exempel på judehat som Berggren studerar är från 1900-talets första hälft:

Berggren går förtjänstfullt igenom judehatets historia, från århundradena efter Kristus fram till i dag. Antisemitismen har varit religiös, politisk och förment vetenskaplig utifrån tankar om rashygien och rasbiologi. Utvecklingen i Europa har under moderniteten gått i fas med antisemitismen i Sverige. Berggrens bägge utvalda svenska studieobjekt fokuserar på 1930-talet: aktivisten Elof Eriksson (1883–1965) samt idéorganisationen samfundet Manhem, vilken grundades 1934. Det speciella med dessa exempel är att de självklart tog intryck av Nazityskland, men därmed kan de inte betecknas som nazistiska. Man måste inte vara nazist för att man är antisemit, eller uttryckt annorlunda: fascism och rasism är två olika saker. Fenomenen överlappar ofta varandra, javisst, men det innebär inte att de är identiska. Häri ligger en stor del av poängen med Berggrens pedagogiska mission och det är välbehövligt i dagens svenska rasismdebatt.

14310072-ENV6mBerggren refererar förtjänstfullt till hur antisemitismen ligger till grund även för andra rasismer:

Dagens antisemitism slår självklart hårdast mot judiska personer och grupper. Men Berggren går längre än så i sin bok:

‘Det finns dock nutida exempel på att resonemang som till sin uppbyggnad och i sin retorik ser ut precis som antisemitismen, en som inte i sak är antisemitisk utan istället vänder sig mot muslimer. Det har i princip skett en direkt överföring av den antisemitiska diskursens utanverk, dess konspirationstänkande, stereotyper och tankefigurer, dess retorik och tankegångar till en ny grupp.’

Det har sagts att det börjar alltid med judarna och det slutar alltid med judarna. Men hatet är detsamma när det drabbar utsatta minoriteter, i form av rasismens konspirationsteorier. Vare sig dessa kallas ‘den judiska världskonspirationen’ eller ‘smygislamisering’. Dagens tendens att ställa rasifierade minoriteter mot varandra, att konstruera fiendskap mellan dem, utgör därmed en av rasismens vidrigaste triumfer.

Läs hela recensionen på Göteborgs-postens webbplats!

En svensk tiger: Finlands krig och 1900-talets öppna sår

UnknownPodcasten ”En svensk tiger”, med Ola Larsmo och Henrik Arnstad, har utkommit med ett nytt avsnitt ”Finlands krig och 1900-talets öppna sår”:

Finlands 1900-talshistoria förblir ett öppet sår. Tystnad, politik och nationalism har styrt berättelsen om inbördeskrig, alliansen med Nazityskland och den egna identiteten. Men finsk historia hänger intimt samman med den svenska. Det var i Finland 1918 som den svenska högerextremismen föddes, till exempel. Ola Larsmo och Henrik Arnstad samtalar.

Lyssna på podcasten med bilder, länkar och annan multimedia på Acast alternativt lyssna och prenumerera via Itunes.

Litteratur och annat som nämns i podcasten:

Ola Larsmo, ”Himmel och jord må brinna”.
Henrik Arnstad, ”Spelaren Christian Günther: Sveriges utrikespolitik under andra världskriget”.
Heikki Ylikangas, Vägen till Tammerfors: striden mellan röda och vita i finska inbördeskriget 1918.
Aapo Roselius ”I bödlarnas fotspår: massavrättningar och terror i finska inbördeskriget 1918″.
Kjell Westö, ”Hägring 38″.
Michel-Rolph Trouillot, ”Silencing the past: power and the production of history” (påstås felaktigt vara brittisk i podcasten, han är haiti-amerikan).
Henrik Arnstad, ”Skyldig till skuld: en europeisk resa i Nazitysklands skugga”.
Väinö Linna, ”Okänd soldat”.
Henrik Arnstad, ”Finland och alliansen med Nazityskland 1941–1944: En nordisk Historikerstreit”.
Simo Muir, Hanna Worthen, ”Finland’s Holocaust: Silences of History”.

14163966Det stämmer inte helt att forskarantologin ”Finland’s Holocaust: Silences of History” inte nämnts överhuvudtaget i finska media, vilket sägs i podcasten. Boken har omnämnts, men enbart i förbigående i de större medierna.

Bild från finskt koncentrationsläger under andra världskriget.