DN Kultur om den norska rasismen och nya regeringen

IMG_1770

(angående den fortsatta debatten kring denna artikel se här)

I dagens DN Kultur publiceras denna debattartikel — skriven av Henrik Arnstad — om Norges nya regering, bestående av det rasistiska Fremskrittspartiet och det traditionella högerpartiet Høyre.

För första gången någonsin har ett utpräglat rasistparti av egen kraft tagit sig till regeringsställning i Norden. Valet i Norge – och den nya regering som blir resultatet – blir därmed en mörk händelse i Europas historia.

Den norska utvecklingen riskerar att sprida sig internationellt; traditionell höger kan i framtiden få ökade impulser att inkludera högerextrema och neofascistiska partier för att erhålla parlamentarisk majoritet. Rasism – till skillnad från det ofta sammanblandade begreppet ”främlingsfientlighet” – är en medveten politisk strategi, där aktörer gör specifika minoriteter i samhället till fiender. Målet är att rasismen ska bli accepterad ”sanning”, det vill säga att den rasistiska fientligheten uppfattas som normal och att försvar av de drabbades rättigheter därmed blir extremism.

Norges anseende i fara

I Norge har inte medvetenhet om situationens allvar fått genomslag. Den omedelbara faran gäller landets internationella anseende. I samband med Anders Behring Breiviks terrordåd fanns en global förvåning över att just Norge drabbats av fascistisk terror – landets ansågs tryggt invaggat i demokratisk ideologi. Men Breivik fick sin politiska identitet och skolning i det rasistiska och populistiska Fremskrittspartiet (FrP), som idag går i regeringsställning, insläppt av det traditionella högerpartiet Høyre.

Breivik gick med i FrP som 20-åring 1999 och gick ur partiet först 2007. Han var förtroendevald (ordförande – formann – och styrelseledamot) för en lokalavdelning i Oslo 2002-2004. Under denna tid radikaliserades både partiet och Breivik i rasistisk riktning, efter 11 september-attackerna i USA. ”Jag har själv jobbat i många år för FrP och kan garantera att partiet hade haft mindre än tio procents uppslutning om de inte hade valt Vienna School of Thought [ett islamofobiskt tankesystem, förf. anm.] som ideologisk grundlag”, har Breivik sagt.

”Breivik-partiet” FrP

Internationella medier har i sina rubriker anmärkt på att Breiviks före detta parti, bara två år efter massakern på Utøya, släpps in i regeringen. ”Anti-immigrant party with links to mass murderer Anders Behring Breivik set to enter government”, skrev exempelvis brittiska The Independent. BBC har refererat till FrP som ”Breivik-partiet”. En norsk undersökning efter valet visade att pressbevakningen i de flesta länder sammankopplade FrP med Breivik.

Vreden är betydande angående detta inom FrP och det tidigare marginaliserade partiet får hjälp av statsapparaten. Norska UD har tagit på sig uppgiften att ”korrigera” den utländska rapporteringen. ”Vi bidrar i utlandet med information om det norska valet och det norska politiska systemet och FrP:s plats i vår demokrati som mångårigt parti i parlamentet”, meddelar myndigheten.

”Riktiga” rasister

Det intressanta är att stora delar av det norska samhället – inte bara högern utan även vänstern och norska politiska journalister – till stor del sluter upp i försvaret av FrP. Partiet har ”oförtjänt dåligt rykte” och är inte rasistiskt, hävdar exempelvis en av landets mest erkända politiska kommentatorer, Harald Stanghelle. Bland norska antirasister existerar ingen enighet, men vissa försvarar FrP, som ett parlamentariskt skydd mot ”riktiga” rasister. I övrigt har försvaret av FrP riktat sig mot svenska kritiker, som inte anses begripa norsk politik.

Så när hela världen kallar Norges näst största regeringsparti för Breivik-parti mobiliserar stora delar av Norge i ett gemensamt försvar. Hur kan detta förstås?

”Norskhet” är alltid god

Norge är ett land där nationalismen tolkas synonymt med godhet och inte utifrån antidemokratisk 1800-talskonservatism. Istället står självständigheten 1905 och motståndet mot den nazityska ockupationen 1940-1945 i centrum. Norsk nationalism är liberal, frihetlig och snäll. Den anses diametralt motsatt rasism, fascism och högerextremism. Utifrån denna starka kontext blir det omöjligt för något ondskefullt (som exempelvis Breivik eller för den delen Vidkun Quisling) att vara en del av ”norskheten” – och vice versa. Eftersom FrP onekligen är en del av Norge kan det omöjligen vara moraliskt ruttet, enligt den norska nationalismens logik.

FrP kallas ibland för allmänt ”invandringskritiskt”, men detta är alltför generaliserande. FrP är istället rasistiskt, med två huvudfiender: islam och romer. Angående muslimer och ”radikal islam” hävdar FrP samma sak som exempelvis Breivik; det pågår en konspiration – en hemlig sammansvärjning – bland världens ”islamister” angående att Norge ska smygislamiseras. ”Norska värden är under ständig press – islamiseringen är i full gång”, säger partiledaren Siv Jensen. Liksom Breivik anser hon att den norska socialdemokratin – Arbeiderpartiet – landsförrädiskt har låtit detta ske. Enligt Jensen är själva den norska nationen akut hotad av muslimernas hemliga konspiration – islam är ”en mörk och skum ideologi, och bekämpandet av den är vår tids viktigaste kamp”. Islamism liknas vid nazism och FrP har presenterat en handlingsplan i kampen mot ”smygislamiseringen” av Norge.

Judehat och islamofobi

Samtidigt är denna fascistoida del av FrP kontroversiell. Forskningen påpekar, både nationellt och internationellt, att ”smygislamiseringen” är modellerad på judehatets klassiska tanke om den judiska världskonspirationen. Den kroknäste österlänningens kippa har enbart ersatts av en turban i de ”karikatyrer” som alltid varit den moderna rasismens följeslagare. Ändå sker de grovt antimuslimska utspelen på en enormt mycket bredare norsk arena än bara inom FrP.

Islamhatet finns även inom den norska vänstern, exempelvis Sosialistisk Venstreparti som – på fullt allvar – föreslog att myndigheter skulle tvinga sig in i minoriteters hem. Man skulle där genomföra förhör, för att säkerställa att de boende ”inte bryter mot norska kärnvärden”. Även den norska socialdemokratin – Arbeiderpartiet – har anklagats för att snarare imitera FrP:s politik istället för att konfrontera den. Den ovan nämnde Harald Stanghelle har kommenterat att ”den invandringskritiska retoriken har adopterats av Arbeiderpartiet – utan att FrP ges ett erkännande för att de debatterade problemen först”.

Hatet mot romerna

Den andra delen av det rasistiska hatet rör romerna, som i sig inte ses som lika lömskt intelligenta och intriganta som ”islamisterna”. Romerna ska inte överta Norge via en underjordisk konspiration utan tolkas istället som parasiter, vilka anländer till Norge i stora grupper för att livnära sig på naiv godhet.

FrP:s lösning på ”problemet” är radikalt – Siv Jensen kräver tvångsdeportationer av romerna. De är ”människor som inte kan försörja sig själva och som begår mycket kriminella handlingar”. Bussar ska köras in till Oslo, romerna packas ombord och tippas utanför gränsen någonstans (NRK, 15/7 2012). Kravet på massdeportationer ställdes gemensamt med det traditionella högerpartiet Høyre.

Att kidnappa barnen

Inte bara FrP och Høyre omfattar hatet mot romer. Grövst har den liberala och inflytelserika tankesmedjan Civita varit. Denna har beställt en rapport från en av sina projektledare, sociologen Pål Veiden, som fastslår att romerna bör berövas sina barn. Romerna kollektivt skiljer sig från andra kulturer eftersom de inte vill arbeta utan föredrar att tigga. ”Det upprätthåller fattigdom och de blir aldrig integrerade. Jag tror det vore en stor fördel om fler romska familjer [‘flere romfamilier’] fråntogs sina barn.”

Det är svårt att förstå alla dessa utspel från hela det norska politiska spektrat – inte bara FrP – som annat än rasism. Dessutom så grov att den vore omöjlig för exempelvis Sverigedemokraterna. Norge framstår för en utomstående som ett exempel på hur snabbt och obemärkt rasismen rent språkligt kan flytta fram sina positioner, varpå den gör sig själv osynlig. För om det blir tillåtet inom etablerade partier att föreslå massdeportationer, tvångsförhör i hemmiljö och barnarov utifrån rasistiska föreställningar – då görs väldigt mycket tillåtet att säga högt i ett samhälle. Och antirasism blir i praktiken svår, eftersom den anses extremistisk.

Framtida radikalisering

Vi har därmed redan ett samhällsklimat i Norge som är unikt, jämfört med situationen i de flesta EU-länder. Det är då viktigt att oroa sig för den framtida norska radikalisering som är sannolik de närmaste åren, då FrP går i regeringsställning. Kommer den nya regeringen att verkställa allt de propagerat för, angående utsatta minoriteter i Norge? I vilken takt kommer detta att ske? Hur kommer grundläggande demokratiska rättigheter såsom religionsfrihet, yttrandefrihet och organisationsfrihet att påverkas? Vilket tryck kommer exempelvis norsk public service-journalistik att utsättas för?

Europa har reagerat kraftfullt mot den antidemokratiska utvecklingen i Ungern. Även gentemot nazistiska Gyllene Gryning i Grekland har tonen varit hårt avvisande. Men vilken kan effekten bli i Europa när en sådan process påbörjas i ett nordiskt land, bestående av blonda och blåögda norrmän som alls inte genomlider någon akut ekonomisk kris, utan tvärtom bor i världens kanske rikaste land? På längre sikt är risken överhängande att ett radikaliserat Norge med statligt organiserat rasistiskt förtryck av många utomstående – även i Sverige – ses som ett ideal.

Det går en sjukdom genom Europa

Moderaterna under Fredrik Reinfeldt är idag ett antifascistiskt euroepiskt föredöme, ställningstagandet mot Sverigedemokraterna är mycket tydligare hos moderatledaren än hos socialdemokratin. Men detta kan förändras, efter ett förlorat val för den svenska högern 2014 när kanske Reinfeldt avgått och en ny politisk plattform söks inom borgerligheten inför valet 2018. Detta kräver ett bibehållet aktivt antifascistiskt och antirasistiskt medvetande i hela det svenska samhället.

Det går en sjukdom genom Europa. Extremistiska och neofascistiska partier är mäktigare idag än de var 1933 (med Tyskland som exempel på ett undantag). Men vi har provat deras politik en gång redan och fick betala ett alldeles för dyrt pris 1939-1945. Europa har inte råd att betala det igen.

FOTNOT. I en tidigare version var citatet av Pål Veiden inexakt återgivet. Det är nu rättat, efter påpekande från uppmärksamma läsare. Jag tackar för hjälpen med detta!

Annonser

5 reaktioner på ”DN Kultur om den norska rasismen och nya regeringen

  1. Arnstads artikkel er naiv, og på mange måter skadelig, både for arbeidet mot FrP og for arbeidet mot det fascistiske ytrehøyre. Som norsk sosialdemokrat er jeg lite glad for å se FrP i regjering, og jeg er mot det aller meste av det Frp står for. Men et fascistparti er FrP ikke.

    FrP er et populistisk høyreparti, bygget på et ønske om mindre offentlig sektor og lavere skatter. Det er ikke et fascistisk standpunkt. I motsetning til dette står Sverigedemokraterna, med dype røtter i den svenske nazismen. Det minner om at FrPs grunnlegger Anders Lange, og hans høyre hånd Erik Gjems-Onstad, riktignok var ganske motbydelige rasister – men Gjems-Onstad var også høyt dekorert motstandsmann, en mann som mer enn de aller fleste hadde risikert livet i kampen mot nazismen.

    Den viktigste historiske forskjellen på Norge og Sverige på 1900-tallet var ikke krigen, men etterspillet. Norge gjennomførte et brutalt rettsoppgjør, der de ledende norske nazistene ble henrettet. I Sverige levde ledende nazister videre som om ingen ting hadde hendt. Selv Sveriges daværende konge var en riktig ekkel nazist. Det var definitivt ikke Haakon 7., for å si det brutalt. I den norske etterkrigstiden oppsto etterhvert Fremskrittspartiet. Selv en sosialdemokrat kan se at det oppsto som folkelig reaksjon mot et dominerende sosialdemokrati. I den svenske etterkrigstiden oppsto Sverigedemokraterna.

    Det finnes rasister i Fremskrittspartiet. Per Willy Amundsen og Per Sandberg har hatt betenkelige utspill. Men uttalt rasisme blir sjelden tolerert, og Frp har hatt mange eksklusjoner. Vidar Kleppe var antakelig den verste. Mange mener at FrP har spilt en stor rolle for å hindre at Norge har fått et Dansk Folkeparti eller et Sverigedemokraterna. Avskallingene, Demokratene og Det Liberale Folkepartiet er mikropartier uten snev av innflytelse.

    Anders Behring Breivik var medlem av Fremskrittspartiets Ungdom i 10 år. Han meldte seg ut fordi han ikke fikk gjennomslag, sier han selv. FrPU ledes i dag av en førstegenerasjons nordmann med foreldre innvandret fra India.

    Hvorfor jeg skriver dette? Fordi jeg mener det er viktig å motarbeide det udemokratiske ytrehøyre, rasister og fascister. Men også fordi jeg mener det er viktig å motarbeide det demokratiske høyre, Fremskrittspartiet og Høyre. Akkurat som jeg mener svensker bør motarbeide både Moderaterna og det fascistiske ytrehøyre.

    Men alle demokratisk innstilte mennesker må se den fundamentale forskjellen mellom demokratiske høyrepartier og udemokratiske og rasistiske organisasjoner.

    Arnstad blander dem sammen, og det er farlig. Arnstad skader arbeidet mot fascismen, og samtidig presterer han å skade arbeidet mot Fremskrittspartiet. Det er rett og slett mye skade på en gang!

    Jeg ville definitivt helst hatt Jens Stoltenberg i fire nye år. Jeg er bare passe fornøyd med Erna Solberg, mest fordi jeg ikke er Høyre-velger (men hun er faktisk svært tydelig antirasist), og jeg er direkte misfornøyd med å få Siv Jensen. Dagen i dag føles ikke god. Men demokrati handler om å respektere folkets valg. Om fire år kommer sannsynligvis Solberg og Jensen til å gi fra seg makten, og når det skjer vil det skje fredelig og verdig, slik demokrater gjør det.

  2. Bra att dina läsare här kan få ta del av texten. DN däremot har dolt den bakom en betalmur, kanske i ett försök att undandra uppmärksamhet, framför allt från norsk sida. Reaktionen därifrån torde väl komma att vida överträffa den finska d.o på ”Skyldig”. Jag citerar Günther Grass: ”Was gesagt werden muss”.

    Bengt O.

  3. Har dere ikke tenkt på det at FRP hare flere tillitsvalgte innvandrere enn nesten noe annet parti. Det er mange innvandrere som er med i FRP, ergo er de ikke rasister. Når det gjelder Rom-folket, så må det være lov å stille spørsmål. Undersøkelser viser at 0% av romfolket arbeider i Norge. Da er det neste spørmålet:hva lever de av mens de er her? Tigging er ikke nok. Norge kan ikke være sosialkontor for Romania og Bulgaria. Vi er et alt for lite land. Derimot tror jeg mange nordmenn støtter hjelp til romfolk i hjemlandene.

  4. Jeg mener Arnstad peker på noe viktig her – den såkalte ”norske godheten”.
    Man bør som nordmann kunne se at Norge er en svært ensrettet nasjon, som
    (foreløpig) ikke besitter videre innsikt i hvordan verden rundt oss fungerer.

    Det kunne kanskje vært nødsynt å bytte ut ”rasist” med ”korttenkt”. Man kan
    plassere mange ”gode nordmenn” under sistnevnte paraply.

  5. Jeg lurer på, hva er det som foregår i noen Svenskes hoder som ikke synest å ha fortått tidligere historie og dagens situasjon vedrørende nazismen ( høyreradikale i Norge).
    Vi var oppkupert av nazistene under krigen, mens svanskene var nøytrale og lot nazistene bruke Sverige som transittland for troppeforflytting av tyske soldater til Nord Norge..Vi tok et oppgjør med nazistene under og etter krigen, noe Sverige ikke gjorde. Ihht sikkerhetspolitiet og forskere finnes det ikke i dag et høyreradikalt miljø i Norge, etter aktivt arbeid fra politi og samfunnet på 80 og 90 tallet. Vi i Norge har erfart hva denne idiologien kan gjøre, noe dere i Sverige ikke har.
    Med denne bakgrunn i 2re verdenskrig som okkupert land av nazistene, er det en veldig stor oppsluttning av det Norske vernepliktige forsvar både mot høyre og vesnstre radikalisme.
    Psykologi reportene av Breivik forteller om en meget ”syk” person som har utført en forferdelig handling, denne handling kan ikke linkes opp mot noen politiske partier i Norge. Det eneste partiet i Norge som aksepterer overgrep av sivile , er det vesnstre radikale partiet Rødt ( tidligere AKPML) som ennå ikke har tatt bort ”væpnet revulosjon” mot Norske borgere i sitt partiprogramm.
    Jeg stemmer ikke Fremskitspartiet (FRP) i Norge,men de har ingen rasistiske motiver eller ideologi, de har relevant demokratisk synspunkt vedr, skatter,offentlig formynderi, samferdsel, og asylpolitikk.
    Dere i Sverige har aldri tatt oppgjør med nazismen i det den har sittet både høyt og lavt blandt befolkningen under og etter 2re verdenskrig, og dere opplever store demonstrasjoner av høreradikale krefter etc i 2014.
    I stedet for å angripe FRP og Norge , bør dere i anstendighetens og kunnskapens verden se på dere selv.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s