Respons: ”Man blir både upplyst och inspirerad”

Tidskriften Respons levererar den hittills mest ambitiösa vetenskapliga recensionen av boken, tillika en av de mest berömmande trots att texten långt ifrån är okritisk. För mig som författare var texten, skriven av professorn i europeisk historia Nils Arne Sørensen (bild nedan) vid Syddansk universitet, en intellektuell njutning att läsa.

Recensionen startar med ett resonemang utifrån den diskussion som förevarit mellan två av fascismforskningens giganter, den amerikanske Robert O. Paxton och den brittiske professorn Roger Griffin. Sørensen konstaterar att jag utgår från Griffins definition av fascism, som kritiserats av Paxton:

‘Kritiken av griffins definition av fascistisk ideologi träffar naturligtvis också Arnstad, men det ska tilläggas att sistnämnde inte påtar sig rollen som okritisk lärjunge. I bokens konkreta analyser kompletteras Griffins definition rikligt med andra insikter och förståelseramar. Härtill kommer att stora delar av boken framstår som en konstruktiv och kritisk dialog med Griffins motpol Robert Paxton. Detta bidrar i hög grad till att göra Arnstads bok läsvärd.’

Sørensen hyllar Paxtons berömda monografi The anatomy of fascism såsom ”det absoluta huvudverket inom inom ny fascismforskning”. Det är därför oerhört smickrande att han därefter menar att min boks resonemang överträffar Paxtons:

‘Intressant på ett nytt sätt är däremot kapitlet ”Den fascistiska meteoritskuren” där Arnstad angriper Paxtons systematiska, men också schematiska, utvecklingsmodell för fascism. Med inspiration från Foucault kritiserar han Paxtons påstående om att en fascistisk rörelse som inte når fram till närheten av maktens centrum är misslyckad. Med rätta påpekar Amstad att fascistiska rörelser kan utöva makt indirekt. Det kan ske diskursivt – genom att andra partier tvingas att anamma delar av den fascistiska diskursen. […] Han lägger fram en mer nyanserad taxonomi for fascistiskt inflytande än Paxton.’

Professor Sørensen goda vitsord om bokens höga vetenskapliga kvalitet, även i internationellt perspektiv gentemot genrens absoluta standardverk, avslutas med följande ord:

‘Man blir kort sagt både upplyst och inspirerad att tänka vidare själv. Det är ingen ringa ros. Även om denna recension varit långt ifrån okritisk är det viktigt att till sist poängtera bokens många kvaliteter. Det gäller inte minst Arnstads framställningsform.

Han skriver inte som en (arrogant) ‘Mr Know-All”, som är den berättarform de flesta historiker använder när de skriver populärvetenskap. I stället kombinerar han den historiska framställningen med diskussioner av förklaringar och olika tolkningsmöjligheter.

Det är en berättarform som har respekten för läsaren som utgångspunkt och så ska genren bedrivas i ett öppet, demokratiskt samhälle.’

Recensionen finns tyvärr inte att läsa på webben, men återfinns i tidskriften Respons nummer 3/2013.