Jag har en längre tid märkt att okunnigheten är utbredd i det offentliga samtalet angående det viktiga begreppet ”rasism”, som vidare ofta sammanblandas med begreppet ”främlingsfientlighet”. Jag har därför insett att jag måste skriva följande artikel, som i all anspråkslöshet förklarar vad orden betyder.
Rasism
Rasism innebär en politiserad tro på att individer i en given grupp är fasta människotyper, oförmögna till förändring både hos sig själv och hos sin avkomma. Denna grupp — som kan definieras biologiskt, etniskt, kulturellt eller religiöst — utsätts vidare för en fiendskap. Standardverket ”The SAGE Handbook of Prejudice, Stereotyping and Discrimination” (London, 2010) definierar rasism enligt följande:
Rasism representerar ett organiserat system av privilegier och fördomar som systematiskt förfördelar en grupp människor, uppfattade såsom tillhörande en specifik ras. När sociala kategorier rasifieras – typiskt baserat på utseende, etnicitet eller religion – så tolkas observerad karaktäristik hos gruppen som genetiskt ärftliga kvaliteter.
Att rasism är ett ”organiserat system” antyder något mycket viktigt, nämligen att rasismen är politik. Närmare bestämt ett politiskt projekt, där en aktör utnämner en given gruppen till måltavla för tankar om undermålighet, parasitism och att den utpekade minoriteten (som det oftast handlar om) är ett hot mot majoriteten (”nationen”, ”den germanska rasen”, ”kristenheten”, etc.). Rasismen vill ”etablera eller förstärka fördelen hos en grupp över en annan”.
Strukturell rasism
Det är lätt att tro, utifrån det offentliga samtalet, att strukturell rasism är något naturgivet, något som automatiskt uppstår överallt i samhället. I själva verket förhåller det sig precis tvärtom. Målet med ett rasistiskt projekt, det vill säga med den rasistiska politiken, är att aktivt skapa strukturell rasism.
Som exempel finns bilden längst upp på denna sida, en teckning hämtad ur den nazityska judehatande tidningen ”Der Stürmer”. Syftet med denna publikation var att skapa en rasistisk antijudisk struktur i ett Tyskland, som varit relativt förskonat (nåja) från antisemitism innan 1933. Bilden visar hur skolelever undervisas i rasism, vilket var en del av framgången hos detta projekt 1933-1938.
Om rasismens politik är framgångsrik i sitt arbete att skapa en rasistisk struktur uppstår spontana rasistiska handlingar hos befolkningen, som håller de rasistiska idéerna för självklara sanningar (”judarna konspirerar för världsherravälde och är en cancersvulst och parasit i den tyska nationen”).
Främlingsfientlighet
Ofta används begreppet främlingsfientlighet, i det offentliga samtalet, i samma betydelse som begreppet ”rasism”. Detta görs — tror jag — eftersom ”främlingsfientlighet” inte känns lika hårt och vulgärt som ”rasism”. Emellertid är detta både felaktigt och potentiellt farligt, då det riskerar att spela de rasistiska aktörerna i händerna.
Främlingsfientlighet är den naturliga misstänksamhet som människor kan känna inför främlingar, det vill säga ett närmast psykologiskt fenomen (till skillnad från den politiskt konstruerade rasismen). Vi kan tänka oss en stenåldersmiljö, där det gällde för den egna gruppen att skydda sitt territorium från andra.
Men rasismen är inte fientlig mot ”främlingar” i allmänhet, utan mot mycket specifika grupper (judar, muslimer, romer, svarta, etc.). Den rasistiskt drivna politiske aktivisten är vidare inte fientlig mot ”främlingar”, utan ofta mot medborgare i det egna landet som inte sällan varit bofasta i flera generationer.
När du som röst i offentligheten kallar exempelvis ett politiskt parti med rasistisk agenda för ”främlingsfientligt” istället för ”rasistiskt” gör du dig alltså inte bara skyldig till felaktig användning av ett ord. Du spelar vidare rasismen i händerna, då även du indirekt kallar den utsatta gruppen för ”främlingar”. Vilket de oftast inte är alls.
Framför allt är inte Sverigedemokraterna ”främlingsfientliga” mot vita ”invandrare” från Norge, USA eller Tyskland — och därmed är de heller inte ”invandringskritiska”. De har ingenting emot invandraren drottning Silvia men avskyr den infödde svenske medborgaren Zlatan Ibrahimovic. Vore SD ”främlingsfientliga” hade motsatsen kunnat vara möjlig. Men det är en akademisk fråga, eftersom så inte är fallet.
Slutsats
SD:s rasism baserar sig på en uppfattning om kultur och ”den svenska kulturens” renhet. SD är ett ”kulturessentialistiskt” parti, påpekar docenten i historia och fascismexperten Lena Berggren. Med andra ord: SD = rasister.
Igår hatade partiet judar. Idag hatar de oftare muslimer, såsom ställföreträdande ”judar”. Men även Sveriges judar exkluderas från SD:s mytiska ”nation”. På denna politiska idé har vi ett facit redan. Det stavas Auschwitz-Birkenau.
(samtliga illustrationer ur ”Der Stürmer”)
Älskade fascism 
Varför endast denna politiska idé som hade Auschwitz-Birkenau som resultat, vi har ju ett parti i vårt parlament som inte allt för länge sedan helhjärtat stödde ett politiskt system som hade Gulag-Katyn som sitt resultat. Ja just det, en främlingsfientlig kallas rasist och nazist, en vänsterextrimist kallas för aktivist. Men resultatet är densamma, död och förintelse för den som inte tror eller passar in i den korrekta normen. Bara den ena sidans intolerans tas dock upp av journalistiken, och ”historiker” som dig, mendans de andra gör avbön och kallar sig för något annat. Vi hade ett parti i riksdagen vars förre partiledare grät när berlinmuren rasade, men han kunde sitta och häckla samt fördöma främslingsfientliga som rasister, bekvämt skyddad av sina meningsfränder i journalistkåren.
Pekka, du menar alltså att hata hur pengar och makt fördelas i samhället är att likställa med att hata människor från andra kulturer?
Det är ju viss skillnad på grundidéerna som ligger bakom kommunismen och nazismen. Kommunismen är, mig veterligen, inte emot enskilda folkslag utan bygger på en ekonomisk idé. Nazismen har rasism som en ganska viktig del på sin agenda. Man kan självklart se till hur det gick i det forna Sovjet och känna stark avsky mot hur folket behandlades. Men å andra sidan, kikar vi på det globala kapitalistiska systemet som håller världen i ett järngrepp och som vi svenskar skor oss ganska bra på, så kommer vi finna en mycket stor mängd död och förstörelse i dess spår. Det sker inte framför näsan på oss, utan i länder någon annanstans. Men liken staplas fortfarande upp i stora högar.
Artikeln handlar om rasism och främlingsfientlighet. Det som skedde i Sovjetunionen hade inte med någon av dessa att göra. Därför vore det väldigt konstigt att ta upp kommunism eller vänsterpolitik som exempel här. Om vi inte riktar in oss på nationalsocialisterna och andra nazistsympatiserande grupper. Men då är vi tillbaka till att tala om nazism och rasism, oavsett.