Debatten om debatten om Norge och DN

Min artikel i DN Kultur om den norska rasismen och nya regeringen från oktober fortsätter få enormt genomslag, just nu via ett svar på artikeln som småningom inkom från trion Kristin Clemet (chef för tankesmedjan Civita och tidigare statsråd för Høyre), Ketil Raknes (författare och tidigare statssekreterare för Sosialistisk Venstreparti) och Øyvind Strømmen (journalist och medlem i Miljøpartiet De Grønne).

Diskussionen idag handlar om att trions debattsvar inte publicerats kvickt nog i DN Kultur, en diskussion som inte jag har något med att göra utan är en sak mellan de själva och DN. Jag kan bara konstatera, som återkommande skribent i DN, att artiklar ofta blir liggande länge på grund av utrymmesbrist.

Exempelvis skrev jag i september 2012 en debattartikel om historiebruk i krigsfilm, som fortfarande inte publicerats. Min egen debattartikel om Norge skrevs i september och det dröjde alltså en månad innan den kom in i tidningen. Inget ovanligt eller konstigt i detta, anser jag, även om man som skribent naturligtvis vill ha in sin artikel kvickt – gärna också puffad för på hela förstasidan.

Men nu föreligger alltså ett svar på min artikel, publicerad på tankesmedjan Civitas webb. Den sprids i sociala medier och jag har därmed att svara.

Att fantisera – en dålig debattstrategi

Som samhällsdebattör är jag ovan vid att min motpart hittar på saker som inte stämmer, vilka lätt kan falsifieras. Rena påhitt är generellt en urusel debattstrategi, eftersom debattören enbart framstår som slarvig. Det är därför obegripligt att trion använder metoden att fara med osanning. Hur tänkte de när de skrev sin artikel?

Det börjar omedelbart med fantasier om professor Roger Griffin i Oxford, som jag har återkommande kontakt med (Griffin är en av världens främsta akademiker inom fascismforskningen). Det ska genast sägas att jag och Roger inte är överens om allt, men jag uppskattar honom djupt som vetenskaplig samtalspartner och intellektuell. Återgivandet av Griffins forskning i min bok har väckt positiv internationell respons, exempelvis av professorn i europeisk historia Nils Arne Sørensen vid Syddansk universitet:

”Kritiken av Griffins definition av fascistisk ideologi träffar naturligtvis också Arnstad, men det ska tilläggas att sistnämnde inte påtar sig rollen som okritisk lärjunge. I bokens konkreta analyser kompletteras Griffins definition rikligt med andra insikter och förståelseramar. Härtill kommer att stora delar av boken framstår som en konstruktiv och kritisk dialog med Griffins motpol Robert Paxton. Detta bidrar i hög grad till att göra Arnstads bok läsvärd.”

Nu påstår trion, angående en tidigare diskussion, att ”när Arnstads polemiserande dramaturgi snabbt avslöjades, gick Griffin omedelbart ut med en ursäkt”. Jaha? Jag blev förvånad, för det borde jag ha känt till. Men man ska alltid kontrollera fakta, så jag mejlade Roger. Hans reaktion blev mycket stark. Påståendet att Griffin bett om ursäkt för samröre med mig är falskt:

”Why should I ever have apologized for being associated with you” undrar han – inte utan ilska: ”Give me the details of who has said this and I will set the record straight!” Det får emellertid bli en affär mellan Roger och textförfattarna.

Bäst att låta fakta tala

Trions teknik att fantisera ihop saker – för att sedan angripa dem, är genomgående. De skriver exempelvis att jag jämställt ”flaggviftande skolbarn som tågar längs Oslos paradgata den 17:e maj” med ”ett demonstrationståg med marscherande fascister”. Jaha? När ska jag ha påstått något sådant idiotiskt? Ge mig gärna källa så kan jag rätta i så fall.

Den minimala faktahalten i trions text syns generellt i att de undviker citat, som enkelt visar för läsarna vad som verkligen sagts. Jag väljer att gå motsatt väg – fakta får tala för sig själva.

Augusti 2013: Angående Civitas samarbete med Pål Veiden om att romska barn skall beslagtas av norska staten (läs texten själv):

Sosiologen Pål Veiden mener at romfolks kultur er umoderne og undertrykkende, og ønsker at flere romfamilier skal bli fratatt sine barn.

Veiden jobber med en rapport om romkultur og den norske romdebatten på oppdrag fra den liberale tankesmien Civita. Han mener det må tas et oppgjør med deler av romkulturen, og har liten forståelse for de som mener at forståelse og samvær er veien til et bedre liv for romfolk, skriver Vårt Land. […] Veiden mener vi må spørre oss om hva som er verneverdig med kulturen til romfolk. Han mener den er preget av vold, undertrykking og beinhard intern justis.

– Jeg tror det ville vært en stor fordel om flere romfamilier ble fratatt ungene sine, sier han.

Civita presenterar Veiden (som ”inte ens är anställd på Civita” – har Civita hört talas om frilansare?) på sin egen webbplats här. Om inget av detta stämmer så borde väl Civita angripa tidningen VG, inte mig?

En ”illvillig tolkning”?

Trion hävdar att jag hänvisat till Fremskrittspartiets krav på deportationer av romer utifrån en ”illvillig tolkning av ett utspel från Siv Jensen” som ”handlade om att utvisa nyanlända som bryter mot lagen eller inte klarar att försörja sig själva i Norge”. Ok, hur förhåller det sig med detta (läs texten själv):

Jensen: – Nok er nok, sett opp buss, send dem ut!
Høyre og Frp vil tvangssende romfolket ut av Norge.

– Personer som kommer til Norge og mener at man må bli forsørget av Norge må bli bedt om å reise hjem, og hvis man ikke gjør det frivillig, må man tvinges, sier byrådsleder i Oslo Stian Berger Røsland (H) til NRK.
Tvangsutsendelse av romfolket er løsningen, svarer Høyre og Fremskrittspartiet.
– Regjeringen kan iverksette tiltak og sette opp busser og utransportere rumenerne nå øyeblikkelig, sier Frps Siv Jensen.
– Deportasjon?
– Ja, for det er mennesker som ikke kan forsørge seg selv som begår mye kriminelle handlinger. Alle som følger med på denne saken ser hva som foregår. Nok er nok, sett opp buss, send dem ut, sier Jensen.

Breivik och FrP

Trion påstår vidare att ”efter 22 juli har FrP blivit kraftigt omdebatterat i Norge, men få, om ens någon, har gått så långt som att dra en direkt linje mellan Anders Behring Breiviks handlingar och hans medlemskap i FrP.”

Men i GP (27 september 2013) skrev chefredaktör Cathrine Sandnes, på det norska magasinet ”Samtiden” ett helt uppslag om just denna koppling, i en mycket uppmärksammad artikel: ”Man måste vara norrman för att kunna undgå att se ett samband mellan Fremskrittspartiet och Anders Behring Breivik.” Och i Dagbladet skriver kommentatorn John Olav Egeland (läs texten själv):

Breivik-mordene har druknet i et hav av psykologisering og sosialpornografi. Det skjer fordi flukt er mest bekvemt. […]De politiske ideene som var drivkraften i terrorprosjektet, lever derimot blant oss i beste velgående. Det ble sagt at rovdyret på Utøya var en ensom ulv, men at han kom fra en flokk. Denne flokken – og dens politiske revir – er fremdeles synlig over hele Europa. Ytre høyre blomstrer og knoppskyter i flere retninger. Den kan ha form av nokså demokratisk populisme (type Frp)

Demokratins kärna

Jag skulle kunna lasta på med alla andra exempel på hur det går, när en debattartikel skrives enbart utifrån heta känslor och utan kontakt med verkligheten. Men det finns en viktigare poäng.

Detta är inte en debatt där ”Norge” slåss mot ”Sverige” i spalterna. Detta är en debatt om rasism, som borde föras kraftfullare i både Norge och Sverige och vidare ut i hela världen. Framför allt är detta en euroepisk fråga, för det är på vår plågade kontinent som de mörka krafterna är som starkast. Vi ser samma utveckling i flera länder, ett ifrågasättande av demokratins kärna: Att alla människor är lika mycket värda.